Ås, Februari 2011
Till kyrkorådet i Ås församling och till alla som är engagerade och intresserade av Ås framtid
"Försök aldrig stoppa utvecklingen - det går inte. Att försöka styra den är tillräckligt krävande"
Jag skriver detta brev som en synpunkt, uppmaning, önskemål, förhoppning och förslag till inriktning av framtidens ansträngningar inom Ås församling. En utveckling som leder till ökad gemenskap mellan människor, en ökad tillit och minskad ensamhet.
Jag har läst förslaget till instruktioner till vår församling och vill gärna bidra med mina tankar och idéer.
Det jag tänker på är församlingsliv i vid bemärkelse, hur man bygger en gemenskap nu i början av 2000-talet. Förr i tiden var detta naturligt med gemenskap mellan människorna som bodde i närheten av varandra. Man arbetade tillsammans som jordbrukare, alla träffades i kyrkan på söndagar, man hälsade på varandra bara för att få en pratstund. Man kände varandra väl och baksidan var förmodligen en "social kontroll" som många unga flydde när man ville flytta till en tätort eller storstad. Denna tendens finns kvar, särskilt hos unga kvinnor, speciellt här i Jämtland.
Min åsikt är att församlingsliv inte står i motsatts till Gudstjänstliv i en församling, dom är båda beroende av varandra. När mina tankar vandrat har mitt eget svar blivit att ingen annan organisation vill, kan eller bör ta ledningen för en ökad gemenskap i vår närhet.
Kommunen gör det inte....inte Länsstyrelsen...inte riksdag och regering...inte politiska partier...inte miljörörelsen....inga företag...
Vår fina idrottsförening, Ås IF, bidrar till en stor och fin gemenskap med begränsningen att verksamhet rör idrott och motion.
Vad jag förstår finns det ingen annan utgångspunkt för att öka gemenskapen i vårt samhälle än församlingen i vår kyrka. Ordet "Kyrka" ju i sitt ursprung gemenskap!
Och man måste börja i det lilla, i vår by. Om det sedan sprider sig vidare är ingen gladare än jag!
 |
| Foto: Harry Westermark |
Min åsikt är att församlingsliv inte står i motsatts till Gudstjänstliv i en församling, dom är båda beroende av varandra. När mina tankar vandrat har mitt eget svar blivit att ingen annan organisation vill, kan eller bör ta ledningen för en ökad gemenskap i vår närhet.
Kommunen gör det inte....inte Länsstyrelsen...inte riksdag och regering...inte politiska partier...inte miljörörelsen....inga företag...
Vår fina idrottsförening, Ås IF, bidrar till en stor och fin gemenskap med begränsningen att verksamhet rör idrott och motion.
Vad jag förstår finns det ingen annan utgångspunkt för att öka gemenskapen i vårt samhälle än församlingen i vår kyrka. Ordet "Kyrka" ju i sitt ursprung gemenskap!
Och man måste börja i det lilla, i vår by. Om det sedan sprider sig vidare är ingen gladare än jag!
